jadu
Dagen har vart jävligt jobbig. Har gjort lite saker i alla fall, vaknade väl runt 10 imorse. Men satt på lite musik och halvsov fram till 12 ändå för jag ändå inte skulle ha något att göra. Sen började jag och morsan hålla på och slänga massa skräp, brorsans gamla prylar och sådär.
Men vi fick in min dubbelsäng in i mitt ”nya rum” och vi fick in bäddsoffan i det ”gamla”. Och det var mycket jävla skit vi fick kasta, fick gå i många omgångar o bära på allt skit, och vi fick montera bort saker för att få in sängarna och så vidare. Men det var skönt, fick jag något att göra och samtidigt fick jag 2-3 timmars träning med att bära och grejer.
Glömde nämna det nu att en sak som hände i veckan var att min lillebrorsa flyttade till Norge med sin bästa polare Max för att jobba där i sex månader. Och därför fick jag tillbaka mitt gamla rum för att han inte bor hemma så att säga. Men hur som helst, hur jag tänker kring det ämnet är väl att det är tråkigt.
Han är ändå min lillebrorsa och det är roligare när han är här. Eftersom hans polare är väl i stort sett mina vänner också och det är enklare att umgås med dem när han är här, det är inte direkt som nån ringer mig o ba heej tja. Men hur som helst, det är jobbigt att bo själv med morsan för vi kommer inte riktigt överens och har aldrig gjort.
Nu den här veckan har det gått bra och sådär, men om ett par veckor kommer vi hata varandra rejält som vanligt och det kommer vara rena rama helvetet att bo här. Det är bara en tidsfråga och ja, jag kommer antagligen bli utkastad om jag har beräknat allting rätt så om ungefär två månader är jag väl hemlös ännu en gång.
Men jag fick tokfnatt idag och tog på mig skorna och gick ut på en kvällspromenad runt 18 tiden. Visste inte vart jag skulle gå utan bara gick och gick. Sen nere på centralparken träffade jag på ett par ”gamla ungdomar” som jag har varit fritidsledare för när jag praktiserade på folkets hus.
Satt där och snacka lite med dem i typ 10 minuter och drog vidare åt något håll. Jag kom till en insjö där borta, har varit där förr och satte mig ner och gjorde ingenting. Sen smsa jag Belle att ja hej nu ska vi prata om körsbär i telefon typ. Så prata vi i telefon i typ strax över en timme tror jag.
Och det var skönt att sitta där i solen o ha någon att prata med bara, även om det var över telefon. Det gjorde mig lite gladare, har inte mått speciellt bra som sagt. Och det var väl det, gick väl hem två timmar senare igen och inväntade Big Brother veckofinalen och har precis sett klart det.
Peter fick stanna, och det är väl kul, jag trodde verkligen han skulle få åka när han hade Katerina och Gurkan mot sig. Men Katerina åkte och det var riktigt kul att Peter var kvar, gillar honom. Men han kommer inte vinna det. Aldrig.
Hur som helst, den här rastlösheten jag har hela tiden, dygnet runt. Eller ja 90% av tiden jag inte sover är jobbig. Den börjar ta kål på mig. Det enda jag gör om dagarna är att vakna, gå och träna i ca 1½-2 timmar. Kommer hem, sen har jag inget mer att göra. Jag sitter och glor konstant, och jag menar verkligen konstant på facebook på ingenting och på diverse forum tills jag går och lägger mig.
Och vad är det, ca 10-12 timmar där jag bara sitter på en stol och gör ingenting, tittar på ingenting. Och det tar död på mig, träningen lyfter mig och får mig att må bättre. Men rastlösheten drar ner på humöret, jag vill bara dö. Jag orkar inte det. Jag vet inte hur jag har orkat av att leva så tidigare, men jag orkar inte det.
Jag hoppas jag får ett liv som håller mig borta från det här sen. Jag vet att jag kommer få ett jobb och ja det håller mig sysselsatt i åtta timmar. Men det är åtta timmar som är obligatoriska, det är inte samma sak. Det är ett jobb det är inte fritid. Jag kommer sitta på samma sätt på min fritid efter jobbet och ha samma rastlöshet och känna hur allt är meningslöst, antagligen.
Jag önskar jag vore normal som sagt, jag längtar och drömmer om att hitta någon ny, att ha någon att dela allt med, leva med, vara med, mysa med. Det är typ det enda som får mig att känna mig hel, annars är jag bara tom, helt tom. Men jag vet ju att ingen vid sitt rätta sinne kommer någonsin vela ha mig, och jag vet inte varför jag lever fortfarande när jag vet.
Klockan är strax efter 23 och jag ska väl.. Glo lite till ett par timmar innan jag kan sova. Hejs.