Inte bloggat på länge..
Tänkte väl försöka börja om igen med detta då. Jag känner att jag behöver det för att skriva av mig, börjar whina för mycket på Facebook o grejer vilket inte är så nice. Så jag tar dem tankarna hit istället för att det gör inte att folk hatar mig, eller ja. Jag skiter väl i vilket men.
Hur som helst har jag tränat och tränat, ätit ingenting. Dock fuskat ett par gånger, idag åt jag till exempel en kebabtallrik och även drack cola, igår var jag ute o drack, vilket jag också gjorde båda helgerna innan det. Trots detta har jag lyckats gå ner 6kg på 2 veckor, är inne på den tredje nu (på tisdag är det 3 klara veckor). Och jag tror inte jag gått ner något denna veckan, max ett halvt kilo, känns bara som jag fuskat för mycket denna vecka, vet inte varför.
Jag har börjat må bättre och jag börjar gilla mig själv mer och mer för varje gång jag kommer hem från gymmet för jag känner mig friskare o fräschare. Jag har även börjat ta hand om min tandhygien mer. Jag har varit väldigt kass på det. Nu borstar jag tänder två gånger om dagen och länge. Förut vare typ en gång om dagen om ens det. Vilket bara är äckligt som fan. Tur att mina tänder inte är helt döda iaf, sitter som de ska.
Igår var en riktigt bra dag, kväll, natt. Först var jag förbi Victor, eller ja hans polare som han var hos, de skulle se på Sverige – Frankrike och köra livebetting samt dricka öl. Och ja, jag han få i mig typ 2 öl på vägen dit och drog i mig 4 öl där och blev rejält full redan då (på tom mage, 1-2ägg om dagen hela veckan typ) inte helt okej. Det kändes.
Sen drog jag o träffa en underbar tjej som jag träffat bara två gånger innan, första gången var på någon fest för sisådär 1½-2 månader sedan kanske? Sen träffades vi igen nu förra helgen hemma hos mig för jag hade fest och sådär, eller ja halvt. Och ja, jag har fattat tycke om henne som fan och jag visste att det skulle bli jobbigt jag borde bara ignorera det.
Men hur som helst kunde jag inte det, vi snackade dagarna innan o ja så träffades vi som sagt igår, drog ner till våran ”lokala krog” här nere, eller ja träffades där och snackade och drack öl fram tills runt två antar jag. Jag blir helt slukad av hennes ögon, det är något speciellt med dem. Kan inte sluta titta, jag stirrade fan hela kvällen in i ögonen på henne, måste varit konstigt haha.
Hon är riktigt rolig, hon har en seriös sida samtidigt också. Hon är sig själv och jag kan vara mig själv när jag är med henne också, jag gillar henne som fan, verkligen som innihelvete. God människa rakt igenom, riktigt fin är hon också.. Kan också nämna att hon är 24, aldrig ”varit” med en äldre tjej förut heller så att.. Men ja hur som helst, vid två drog vi hem till mig och ja jag kommer inte ihåg hur det gick till men vi satt i min säng o snacka o grejer o så började vi kyssas och ha oss.
Jag var riktigt jävla kåt, har inte haft sex på väldigt, väldigt länge. Och hon verkade inte heller vilja tare lugnt liksom. Jag körde för det, jag tänkte aja, vad kan hända och så vidare. Men det tog inte lång tid innan jag inte klarade av det, jag fick ångest, ville bara skrika och gråta.
Hon fattade ingenting, absolut ingenting och var så jävla förvirrad över att jag inte ville ha sex. Först körde jag på den lama vägen ”jag gör inte sånt här, jag är inte en sån här person”. Alltså att jag inte har sex med vem som helst som jag knappt känner. Men det är ju inte sant, jag hade lätt haft det om det var möjligt.
Men så tog jag en cigg och berättade och då förstod hon det direkt, men vi fortsatte ändå att kyssas lite till, jag ville knulla som fan. Hela jävla resterande timmarna av hela fucking natten för att sen vakna till en awesome och solig dag och kanske få träffa henne igen snart..
Men sen så sa hon att hon var tvungen och dra, hon var jätteförvirrad och arg/sur. Hon gav mig en kyss vid dörren och gick. Jag hade bara lust att skrika och gråta, slå sönder något för jag var så arg på mig själv, varför finns jag. Jag är ett missfoster, jag borde aldrig ha vilselett henne, jag borde bara gjort som jag gör med alla andra och stött bort henne för hon visade minsta lilla intresse.
Då hade jag sluppit detta, och hon med. Inte för jag tvivlar att hon har redan glömt det, men jag kan inte det. Är mig det handlar om och jag är ett missfoster, född för att leva i misär tills jag tar livet av mig själv. Jag gick och la mig och somnade nästan direkt för jag var så pass trött och full.
Vaknar upp sju timmar senare och det enda jag har i tankarna är henne. Mår kasst som fan, vet inte vart jag ska ta vägen, allt snurrade i huvudet allt var bara piss. Sån ångest över allt, ville bara spy på mig själv för jag är så jävla äcklig, så jävla vidrig. Sån jävla idiot.
Jag skickar iväg ett sms nu idag typ tre timmar efter jag vaknat. Skrev något i stil med förlåt för igår, förlåt att jag vilseledde dig o sånt. Hon sa att det är lugnt, vi glömmer det men hon hoppas att vi kan fortsätta umgås ändå som vänner.
Det är min fredag, så underbar och bra, en av de bättre dagarna på typ ett halvår och sen förstör jag allting för jag är ett missfoster. Önskar jag bara kunde vara normal. Jag har tänkt på självmord hela dagen, så jävla svag är jag. För detta är andra gången nu sedan Fanny gjorde slut med mig som detta händer. Och allt för att jag är ett missfoster.
Hade jag varit normal hade detta aldrig hänt, då hade jag träffat en underbar tjej, vi hade haft kul, det kunde blivit något bra eller så kunde vi bara ha knullat mer, men antagligen bli något bra utav det för jag gillar henne som fan, hon väckte en gammal glöd i mig som behövde växa fram sakta men säkert.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Hela mitt liv är baserat på att jag är ett missfoster. Jag kommer aldrig kunna jobba med det jag vill, jag kommer aldrig kunna finna mitt livs kärlek, jag kommer aldrig få barn. Jag kommer alltid att tvingas till att vara ensam. Och ensamhet är en tortyr jag inte klarar av. Jag kanske kommer ha vänner, men jag kommer aldrig få min andra halva, den jag delar allt med, och den slags ensamheten är nog en slags tortyr jag inte kommer kunna leva med.
Jag hoppades verkligen innerst inne att hon tänkte ”aja skitsamma” typ. Jag hoppades på det. Men jag vet ju att det är bara jag som ger mig själv typ falskt hopp. Just nu vill jag inte leva alls. Jag har ingen lust med något. Antagligen fattar väl alla vad för typ av missfoster jag är. Men jag orkar inte bry mig längre för det är lika bra att alla får veta det. Då håller sig alla tjejer borta i alla fall. Då finns inte jag, då är jag ingenting.
Det är också vad träningen handlar om. Om jag börjar ta hand om mig själv, min kropp. Att det kanske finns nån tjej där ute som jag träffar. Den dära en på 10 miljoner bruden som bara skiter i det, för jag är den underbara människa, den snälla, den snygga. Och det hade fått räcka för henne. Men det är också falskt hopp. Spelar ingen roll hur snygg jag än är, jag kommer aldrig att hitta kärlek igen.
Ni som har turen att vara normala, håll i dem ni älskar. För ni vet aldrig vad som kan hända, helt plötsligt kanske du också blir ett missfoster och tvingas till att lida resten av ditt liv utan någon. Så ta till vara på den du älskar. Hoppas folk har det kul denna lördagnatt och att ni sover gott när ni ska sova.
Nu ska jag väl sitta och glo på en datorskärm fram till småtimmarna och hata mig själv och hata mitt liv, återgå till mitt gamla jag där jag isolerar mig själv, det börjar komma tillbaka, och jag antar att det är bäst så.