Here we go again.
Jajamensan, morsan har börjat med droger igen by the looks of it. Sist var hon ren i 4 år eller något, och sen började hon, höll på något år och åkte in för att ha langat, eller ja hon blev dömd till 10 månader av rehabilitering. Och nu, bara ett par månader senare så har hon börjat igen.
Känns inge vidare, det börjar med att hon tar hit massa skumt folk, sen blir det kaos, polisen knackar på dörren stup i kvarten, det är massor med bråk, tjaffs, hon blir paranoid och allmänt förstörd. Hon skaffar sig nån idiot som tror att han äger henne, allt sånt dära kommer att hända åter igen.
Jag förstår inte hur en människa kan vara så svag som hon är, det är overkligt. Jag är inte speciellt överaskad, hon har varit missbrukare hela sitt liv i stort sett och ja, jag trodde aldrig på att hon skulle kunna vara ren längre än ett par år, men denna gången tog det bara ett par månader.
Jag själv är inte heller speciellt brydd om det, jag bryr mig absolut inte om hennes hälsa, hur hon mår eller liknande. Hon har gjort mer skit för både mig och min lillebror än nytta. Enda hon har gjort är att ge tack över huvudet. Det är jag tacksam för, men det är vad man ska få av sina egna föräldrar.
Min lillebror blev jätte ledsen och helt förkrossad, det var han som såg att hon gömde något när han kom in i vardagsrummet och han såg rizzlapapper (rullpapper) på hennes bord. Det är så det börjar, hon börjar med att röka på litegranna, sen går hon över till tjack och sådant och stannar där.
Jag sa det till min lillebror att han inte ska vara förvånad eller ledsen över det för han måste ha förväntat sig detta och det var bara en tidsfråga innan hon började igen. Men han verkar grymt ledsen, men det går nog över. Jag vill helst också bara flytta härifrån men jag får tyvärr ingen hjälp med en lägenhet, så det är svårt.
Det är klart det är deppigt när det bara är massa skit som händer i mitt liv, finns inte mycket bra jag har, dålig nyhet efter dålig nyhet får jag på mig. Jag glömmer och raderar varenda liten sak så gott jag kan och har gjort sedan jag var en liten barnunge. Och det har ju fungerat till en viss del.
Men som sagt, min lillebror förtjänar bättre. Jag önskar jag hade tagit tag i mitt liv i högstadiet, gymnasiet. Allt sådant där och kunnat göra mer för honom, men jag är också totalt misslyckad som min egen mor och kan inte göra speciellt mycket och det gör mig ganska ledsen.
So yeah, thats whats up right now, ciao.